Ny bok, Dalarölotsar, om Dalarös maritima storhetstid 

I min släktbakgrund har i flera århundraden lotsar funnits. Jag hade länge förundrats över att det, trots att Dalarö en lång tid var Sveriges största lotsplats, fanns nästan inget skrivet om Dalarös betydelse i den maritima litteraturen. När jag kom i kontakt med den framlidne lotsen Kurt Sjöbloms gamla dagböcker bestämde jag mig för att göra det. Dalarö hembygdsförening har haft en cirkel om detta och boken är tillägnad DHF. Boken har 128 A4 sidor inkl. utvikbart sjökort. Delar av boken presenteras nedanför.                 (Upplaga 1 jan. 2019, upplaga 2 maj 2020)

I “Dalarölotsar” går historiebeskrivningen om lotsar tillbaka till 1200-talet men mer i detalj från 1636. Året då Sveriges första sjötull inrättades på Dalarö och behovet av lotsar ökade starkt på orten. Då var landsvägstransporter omöjliga och all export, import, kulturutbyte till och från Stockholm skedde via Dalaröleden. Boken beskriver i hög grad lotsyrkets utveckling, svårigheter och upplevelser generellt. Den BLÅ-GULA ramen är synonymt med blå-gul flagga: "Jag söker lots" och - vilket är trevligt, Sveriges flagga.

8 nov. 1945. 23.45 Dalarö -> 20.00 Stockholm.

NO-lig snöstorm. Så hård att vi ej kunde ligga till ankars varken iKalvhagen eller vid Råg-holmen. Forcerade i maskin för att om möjligt komma igenom saltsäckshålet. Detta höllt på att gå illa, måste vända mitt i hålet vilket också lyckades. Hade göra 3t från Saltsäcken till lä för Genböte där vi slutligen ankrade med 75 famnar (135 m) på båda ankarna. Kl 12.45 dagen efter fortsatte resan. I den hårda vinden gjorde fartyget endast 4 knop. I Sthlm 20.00. Många svåra sjöolyckor hände på natten. 3 Nm 3h = 1 knop.  s/s Gundborg Segrell. Utdrag ur Kurts dagbok med originalbeskrivn.:

 

 

            
 

Det rådde kallt hårt väder när Ivar Eriksson hade lotsat ut tyska ångaren Baumwall till Landsort och skulle avhämtas med lotskuttern. Den var bemannad av Landsortslotsarna Gustaf Hagström, Gösta Hedrén och Erland Söderman. Eriksson som var i 40-årsåldern, vig och spänstig men vid tillfället tungt påpälsad mot kylan, väntade på lämpligt tillfället att äntra ombord på kuttern. Han fattade tag i dess vant och det bar sig icke bättre än att isbildningen kring vantet lossnade, varför Eriksson förlorade greppet och föll i sjön mellan fartyget och lotsbåten. Kamraterna i denna förstod att här gällde det livet... 

 

Potatiskryssare, Slaskränna, Gullis, Klarkning är begrepp som förklaras i denna bok.