Den vackre lotsens dotterdotter

Start
Iris
Urval av bilder
Boken
- Kapitel 1
- Kapitel 2
- Kapitel 3
- Kapitel 4
- Kapitel 5
- Kapitel 6
- Kapitel 7
- Kapitel 8
- Kapitel 9
- Kapitel 10
- Kapitel 11
Handla boken

Kapitel 9. Dalaröminnen

Under första världskriget blev bönderna så malliga. Först var det så att bönderna från Kolbotten, Winnock och andra trakter kom ner till Dalarö med mjölk, grädde, ägg, smör och potatis hem bland andra till Wahrenbergs. Det var Eriksson i Winnock, Holm i Väsby eller Pettersson i Kolbotten med flera som Tyra beställde av och de kom hem med ett par gånger i veckan. Då hade man stora fat man hällde upp mjölken i, det var mjölk det! Då skummade man av grädden när den hade stannat, härlig tjock och fin grädde, underbar grädde. ”Det var andra tider det!”. Väsbybonn Holm hade de som leverantör ett tag. Sedan Pettersson från Kolbotten. Sedan kom Andersson från en annan gård i Vinnock och bjöd ut smör. Mamma Tyra frågade: ”Vad kostar smöret nu?” ”Femtio kronor!” blev svaret. ”Nähäj, inte betalar jag femtio kronor kilot, då är jag hellre utan”. ”Jaa, det kan frun vara, jag tar hem det till vagnssmörja”, ”Ja, gör det, varsegod, jag tänker inte köpa!” sade Tyra. Han blev urfattig, malljåpen. ”Dom var sturska, må du tro, bönderna på den tiden”………………….


Postbudet mellan Dalarö och Huvudskär hette Rickard Lindström på den tiden. Han rodde eller seglade med posten fram och åter och ibland rodde han in till mormor Sofis brygga där han fick frukost hos morfar och mormor, Sofia och Gustav Dahlström. Denne Rickard Lindström var ju konstnär också och har målat de mest underbara roslagsskutor. Han var marinmålare. På Stannkobben kunde man också få mat med kaffe och brännvin. Det var ju en lång rodd- eller segelväg……………………...